Varför ger ojämlikhet ett sämre samhälle?

Jag har visat ett antal exempel på hur sociala faktorer påverkas i samhällen med olika grad av jämlikhet/ojämlikhet. (det finns fler exempel i boken ”Jämlikhetsanden” av Wilkinson och Pickett). Men det mycket tydliga utfall som framkommer i alla diagrammen talar ju inte om varför det ojämlika samhället är sämre. Vad är det i det ojämlika samhället som gör att de sociala förhållandena inte är bra eller fungerar bra? Det är det boken förklarar på de 319 sidor som boken innehåller. Det är självfallet(i alla fall för mig) att sammanfatta detta i några få rader. Men jag skulle vilja förklara det som att i ojämlika samhällen saknas tillit och respekt för andra individer och grupper. Det finns okunskap, oförståelse, avundsjuka och till och med hat mellan människor och olika grupperingar.I en ojämlikt samhälle är grupperingarna tydligare och motsättningarna större. De sociala och ekonomiska avstånden ökar och samhället blir otryggt. Människorna blir oroliga och drabbas av psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan visar sig i missbruk av skilda slag som läkemedel, sprit, narkotika men också i ohälsosamma beteenden rökning och konsumtion av onyttig mat som i sin tur kan leda till fetma, som i sin tur leder till kroppslig ohälsa. Kriminalitet som syns (droghandel, gängskjutningar, stölder mm) bedrivs av relativt fattiga människor oftast med låg social status. Att sätta dessa i fängelse kan minska den kriminella aktiviteten men den är som en hydra. Nya huvuden dyker upp och intar platsen. Det enda som hjälper är att inlämna människorna i samhället genom att gör samhället mer jämlika. Samhället måste erbjuda hjälp att inlämma olika grupper i samhället genom föreningsaktiviteter, barnomsorg, bättre skoler med färre elever i klasserna och att de inte ska känna sig utanför samhället. Det jag hört av de som har kontakt med t ex kriminella, är att de kriminella vill komma in i samhället som ”Svenssons” alltså ha jobb, bostad och familj. Jag misstror inte de som säger så. Men finns hjälpen? Det finns alltför många som menar att de i de lägre sociala skikten får skylla sig själva, är lata, arbetsovilliga och att ”bidrag” ska minska för sjukdom och/eller arbetslöshet. De ska tvingas att arbeta annars får de svält ihjäl (så blir vi av med dom). Ingen blir en bättre människa av att vara fattig.I boken diskuteras också att en låg social status gör att dessa människor känner en skam att vara fattig vilket skapar avund och en vilja att synas ha en högra status genom klädsel, smycken och andra statusprylar. Detta skulle kunna förklara en del av det kriminella beteende som vissa har i fattiga grupper. De kriminella skapar också i de samhällen där de lever, otrygghet och oro med vad detta leder till. Det bästa med ett jämlikt samhälle är att ALLA får det bättre, även de rikaste. Du som läst vad jag har skrivit observerade säker enas de sista diagrammen att även de rikaste i England-Wales hade högre barnadödlighet än de rikaste i Sverige. Detta bekräftades i DN för precis ett år sedan då barnaöverlevnaden upp till fyra års ålder jämfördes. Dessutom kommer naturligtvis en lägra kriminalitet, färre sjukskrivna för psykiskt ohälsa också att gynna dessa personer eftersom de oftast äger, arbetar i höga positioner eller har aktier i stora bolag . Leif Östling (”styrelseproffs” mm) är en persons tjänar 48 miljoner / år (eller var det 45?) enligt tidningsuppgift, sa för ett par år sedan ”Va fan får jag för pengarna?”. Jo, han får ett bättre samhälle! Ännu bättre om han betalade ännu mer i skatt. Säg att han betalar 2/3 i skatt (vilket han inte gör) då får han kvar 16 miljoner efter skatt. Det är lika mycket som de flesta i Sverige får i lön FÖRE skatt under hela sitt arbetsliv på 40 år. Är denna skillnad rimlig? Enligt min åsikt borde skatten på arbetsfria inkomster som räntor och utdelningar beskattas lika med arbetsinkomster och arvs- och gåvoskatt och fastighetsskatt återinföras för att ett jämlikare och ett bättre samhälle för alla ska kunna skapas.

Annonser

Jämlikhet och sociala problem

I boken ”Jämlikhetsanden” finns det diagram dom mycket klart visar att de sociala och hälsorelaterade problemen har ett samband med de olika inkomstgrupperna. Jag visar ett par diagrams illustrerar detta.

De första staplarna visar dödligheten för ensamstående mödrar.

Kriminalitet och jämlikhet

Partierna försöker överträffa varandra i att komma på nya brottsanledningar och skärpa straffen för alla andra. Jag läste en gång följande uttalande men har inte namnet på juristen som sa följande ”Det finns inget samband mellan hårdare staff och en lägre brottslighet. Det enda som får människor att vilja följa lagen är att känna att man är en del av ett gemensamt samhällskontrakt.” Jag läser orden ”gemensamt samhällskontrakt” som ett jämlikt samhälle.

Våra häkten är överfulla och partierna vill bygga fler fängelser men detta löser inte problemet med kriminalitet. I boken ”Jämlikhetsanden” visar att jämlikhet minskar kriminaliteten.

Jämlikhet och mord

Jag börjar med i diagram från boken ”Jämlikhetsanden

Som syns ligger USA mycket över de andra länderna som finns med i studien. Skalan är grov och det ser ut som om Sverige skulle ha nästan 200 mord per år. Så är det inte men morden ökar som jag tror att alla i Sverige har fått höra och se på TV och andra medier.

BRÅ (Brottsförebyggande rådet) har statistik från 2002 och vid den tiden i början av 2000-talet var morden (och dråpen) ca 90 men nu har kommit upp till drygt 110 per år. År 2017 var morden 117 och 2018 113. Det är naturligtvis de dödliga våld som de kriminella gängen som handlar med droger som står för de ökande morden. Men de kriminella gängen har också självfallet en social sida. Det är här som ojämlikheten spelar roll. I ett jämlikt samhälle är det inte lika många kriminella vilket också innebär färre mord.


Utbildning och jämlikhet

Jag följer boken ”Jämlikhetsanden” och en mycket viktig del i ett lands möjlighet att ge medborgare ett välfärdssamhälle är att alla har den utbildning de kan och vill ha. Skolresultaten säger en hel del om ländernas välfärd. Jag visar ett diagram från boken för att visa hur det ser ut i världen.



Som synes ligger Sverige bra till här men som du säkert känner till har Sverige halkat ner ordentligt. Mellan 2000 till 2012 låg PISA resultaten under OECD genomsnittet och först 2015 kom PISA resultaten något över genomsnitt i OECD. Sverige har ju också de senaste 30 åren fått en allt större ojämlikhet så de sämre resultaten är inte förvånande. Det kommer nya PISA resultat i höst och det blir spännande att se om det blir någon förändring.

Psykisk ohälsa och ojämlikhet

Det är kanske omöjligt att göra jämförelser mellan länder då det gäller ett begrepp som psykisk ohälsa. Här är diagnoser svåra att beskriva och länder och läkare kan ,av olika skäl, ha olika uppfattning. Författarna till boken ”Jämlikhetsanden” utnyttjar att flera länder gjorde en studie grundad på WHO:s (Världshälsoorganisationen) utarbetade formulär. De fann då ett klart samband med ökad ojämlikhet och psykisk ohälsa.

Författarna ger ingen kunskap om vilka sjukdomar som avses men nämner ”ångest problem, humörstörningar, problem med impulskontroll och missbruk.” Men också allvarlig psykisk sjudom. Vad jag har hört har de allvarliga psykiska sjukdomarna inget samband med vilka länder man lever i utan är lika ovanliga förmodligen beroende på att de har genetiks komponenter. Skalan går från 8% till 26%, vilket är mycket fler än vad jag skulle ha förväntat mig. Men allt beror ju på definitionen av psykisk ohälsa.

I Sverige , som ju inte är med i undersökningen ovan, har psykisk ohälsa blivit en mer vanlig sjukskrivningsorsak. Arbetena blir mer stressande. Var och en ska göra mer på en arbetsdag, ofta krävs att vara mer självständig vilket ökar oron för att man inte gör det man ska osv. Jag hittar ingen statistik på sjukskrivningar för ”utbrändhet” eller ” gått in i väggen” eller ”psykisk stress” men försäljningen av depressiva läkemedel har ökat med 25% denna 2006 till 2018 ( från drygt 600 000 förpackningar till drygt 1 miljon. Det är inte bara i Sverige som depression, ångest och oro ökar utan det tycks vara lika i anda länder.

Tilliten minskar, oro och otrygghet ökar. Varför? Författarna skriver…”de mest kraftfulla stresskällorsom påverkar hälsan tycks falla inom tre strikt sociala kategorier: låg social status, brist på vänner och press i livets tidiga skede. Alla dessa tre kategorier har i många välkontrollerade studier konstaterats vara till allvarliga men för hälsa och livslängd.”

Om ojämlikhetens pris

Jag börjar med att citera några meningar från boken ”Jämlikhetsanden”

”Åsikten att sociala problemdirekt framkallas av dåliga materiella villkor, såsom dåliga bostäder, dåligt kosthåll, brist på möjligheter till utbildning och så vidare, implicerar att rikare industrialiserade samhällen skulle klara sig bättre än andra. Men detta är långt från sanningen eftersom några av de rikaste länderna klarar sig sämst.”

”Vi betalar läkare och sjuksköterskor för att behandla sjukdomar, polis och fängelser för att bearbeta brottsligheten, speciallärare och skolpsykologer, narkotikakliniker, psykiatriska vårdinrättningar och sjukvårdsexperter för att hantera mängd andra problem. Alla dessa tjänster är dyraoch ingen av dem är mer än partiellt verkningsfull.”

I min förra blogg visade jag ett diagram som visade en sammanvägning av olika sociala problem från de 23 länderna som boken jämför. Diagrammet visade tydligt att de mest ojämlika länderna hade de största sociala problemen och att rikedomen i länderna inte hade något med välbefinnandet att göra. En väsentlig del av en nations välbefinnande beror på befolkningens tillit till andra människor. Tilliten ger trygghet. Oro och psykisk ohälsa med alla de konsekvenser detta medför minskar och de sociala problemen minskar.