Jag kopierar en mycket liten del av Jämlikhetskommissionens utredning som jag tycke var intressant:
”Som har framgått av tidigare kapitel är distinktionen mellan förut- sättningar och utfall svår att upprätthålla. I ett livscykelperspektiv utgör utfallet i ett skede förutsättningar för det följande, och det går alltså inte att dra någon skarp skiljelinje dem emellan. I början av livet är en människa helt utlämnad åt faktorer som hon inte rår över, och även om hennes autonomi växer med stigande ålder, kan tidiga levnadsförhållanden sätta spår som ibland varar livet ut.
Som också har visats tidigare i texten finns det ett starkt empiriskt samband mellan förutsättningar och utfall. Rörligheten mellan generationer – hur oberoende barns levnadsvillkor är av föräldrarnas – är det gängse måttet på hur väl man i ett samhälle lyckas realisera visionen om lika förutsättningar för alla barn, och rörligheten visar sig bero ganska starkt av ojämlikheten i inkomster. Den så kallade Gatsby-kurvan är belagd både i internationella jämförelser1 och i
jämförelser mellan områden inom Sverige . Ju högre ojämlikheten i
inkomster är, desto starkare slår föräldrarnas utbildningsbakgrund
tillväxten får inte heller något särskilt starkt stöd i empiriska under-
sökningar. I de studier som använder det något trubbiga ginimåttet
för att mäta ojämlikhet är resultaten blandade. I de studier som byg-
ger sin analys på en mer detaljerad beskrivning av inkomstfördel-
ningen finns däremot ett robust resultat, nämligen att en högre in-
komstandel för de lägsta inkomstskikten ger en snabbare ekonomisk
tillväxt. Flertalet studier med denna uppläggning visar också att hög
inkomstandel för de översta skikten är negativ för den ekonomiska utvecklingen.
En förklaring till den något splittrade bilden är att inkomstfördelningen kan påverka inte bara den samlade tillväxttakten utan också tillväxtens karaktär. Erman & te Kaat (2019) visar i en omfattande studie att en ojämn inkomstfördelning tenderar att gynna de branscher som har hög andel fysiskt kapital.